Eyo

29 januari 2014 21:12

(Om texten inte slutar puss och kram på dig osv. så kom inte allting med. Ville bara påpeka det eftersom jag har haft problem med sånt här tidigare på bloggplatsen)

Hej kompis. (Jag gillar att kalla personer för vänner eller kompisar, fyi).
Att vara tolv år och deprimerad är ett stort no no och är inget som jag skulle acceptera. Men är himmelskt ung och man förtjänar inte sånt. Man är bara ett barn, jegus.
Jag har två kompisar som just nu också går igenom hårda tider, en går igenom viktproblem medans den andra blir mobbad (rasism, sexuella trakasserier). Och ärligt talat har jag ingen aning vad jag ska göra för att muntra upp dom mer än att bara vara där för dom. Jag minns att jag skolkade från sista lektionen bara för att se till att en av dom inte skulle ta självmord, jag åkte brinnande bussar och tappade bort mig tills jag kom fram. Men det var värt det. Vi hade mys och åt exotiska godsaker med te.
Off-topic, sorry.
Jag personligen har också gått igenom att jag har skadat mig själv, och wow det är inte kul. Man liksom känner verkligen att man förtjänar det där och nohohoho. Nej nej. Big nono. Do not like.
Ibland så kommer det upp i mina tankar att personer faktiskt fortfarande gör sånt här mot sig själva och det gör lite ont att tänka på. Man vill vara där för alla, men det går inte att vara där för alla samtidigt. Och som jag tidigare beskrev så vet jag inte alltid vad som ska göras.
Men jag försöker. Det borde alla göra.
I mitt fall så insåg jag efteråt att det mest bara var hormoner då man i tonåren kan känna sig lite deppig i olika stunder. Men det är ok, låt det inte gå överstyr. Kom alltid ihåg att det finns något där ute i världen som är precis som du (eller precis och precis, mer som går igenom samma problem). Och någon som har gått igenom samma saker som du. Det finns personer som finns där för dig även fast dom aldrig vet hur det känns personligen. Även fast du inte vet vilka dom är så kan det fortfarande ge dig lite hopp att bara tänka så.
Kom ihåg också att du måste komma ut med dina problem, för ju längre du håller inne dom desto mer kommer det att tynga ner dig. Vi vill inte tyngas ner, vi vill lyftas upp!
Jag lovar dig, det finns nån som nog alltid kommer finnas där för dig.
(Förlåt ifall jag liksom switchar mellan ämnen hela tiden men jag hade lite bråttom och har huvudvärk. Förlåt ifall det inte heller låter särskilt vettigt, men jag hoppas du fattar poängen.)
Puss och kram på dig hjärtat och lycka till.

msposcar (oscarbus)

7 februari 2014 23:38

Stakarn du kan prata med mig! :) Ps : tycker du är fin hur kan någon mobba dig när du är så fin?!